Jag var ett mobboffer

En ung tjejs berättelse:

 

Jag skulle precis börja i förskolan och på den tiden gick ettor och tvåor ihop med oss. Där fanns det fem killar: David, Philip, Farid, Kevin, Simon och någon mer jag inte minns namnet på längre. Anyway, de utsåg mig som deras mobboffer och det började redan i klassrummet. Man skulle ha bestämda platser och turas om var fjärde vecka att sitta jämte olika klasskamrater. Tyvärr kom jag med dessa fem killar vid samma bord: Alltså de och jag. Jag vet inte vad jag tänkte men jag visste att det här inte var bra. Dessvärre hade jag heller inga kompisar att umgås med. Min barndomskompis gick på en annan skola, så jag hade som sagt ingen. På rasterna var det allra värst. De kom fram till mig, började skrika fula ord, sparka på mig och slå mig. Detta hände varje rast. Jag kom alltid hem full med blåmärken. Mamma frågade självklart vad som hade hänt, men jag ljög gång på gång och sa att jag ramlat i skogen. Detta inträffade med andra ord dag ut och dag in. Jag minns speciellt en gång då de kastade ut mitt skrivfack med pennor och suddgummin från klassrummet. 

 

Det fanns en liten gnista i mitt liv, det fanns hopp. Det fanns nämligen en tjej som hette Mona Lisa som fick nog och sa åt killarna att sluta trakassera mig. Vi umgicks nästan varje rast för att hålla killarna borda. Vi blev goda vänner men med tiden gled vi isär, som så lätt inträffar mellan vänner. Killarna började till slut lågstadiet så jag slapp äntligen mina demoner. Trodde jag. När det sedan var dags för mig att börja lågstadiet hamnade jag i en helt underbar klas. Jag blev kär för första gången i mitt liv. Min barndomsvän och jag kom i samma klass och jag var allmänt glad i livet. Några månader in på lågstadiet skulle en tjej börja i vår klass. Johanna hette hon. Vi alla var nyfikna och jag hälsade henne välkommen. Hon verkade jättesnäll, så vi blev snabbt goda vänner. Till slut kunde jag t o m kalla henne min allra bästa vän. Fast med tiden så förbjöd hon mig att träffa mina andra vänner. Det skulle bara vara hon och jag, även i skolan. Jag blev tillsammans med min första kärlek Johannes. Jag var så glad, så lycklig för att han ville bli ihop med mig, men Johanna tvingade mig två dagar senare att göra slut med honom.Om jag inte gjorde det skulle hon sprida ut massa rykten om mig. Johannes pratade inte med mig på två veckor. En dag när vi var på fritids så skulle jag och Johanna ut i ösregn och leka. Väl därute sa hon att hon hade lurat mig, att hon skulle ta reda på alla mina hemligheter så att hon kunde sprida ut dem till alla i klassen. sa att hon aldrig gillat mig och att hon ville förstöra mitt liv. Hon lämnade mig där, under det där trädet. Jag kände mig rent ut sagt som en ledsen hundvalp i ösregn.

 

Jag fick visserligen tillbaka mina vänner som jag umgicks med innan Johanna kom in i bilden, men jag var skolans största tönt för att jag ex. inte slutat leka med barbiedockor. Jag var också väldigt tidig i puberteten och fick redan bröst när jag var 8-9 år gammal, vilket Johanna givetvis retade mig för. Mensen fick jag dessutom när jag var 11 år. Jag vet inte hur många gånger jag gick ut gråtandes från klassrummet och ingen verkade bry sig, förutom min lärare Marianne. Hon ringde hem till våra föräldrar för att försöka sluta få Johanna att vara elak. Tyvär slutade hon inte. Åren gick och 6:an kom. Vi skulle göra en pjäs och satt i en stor ring när läraren, Marianne, berättade att Johanna skulle flytta så att hon inte kunda vara med i pjäsen. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så lycklig. När vi väl slutat på lågstadiet började jag högstadiet. Här är det inte mycket att skriva om, för det här var den bästa delen av min skoltid: Underbara klasskompisar och tre av dem är fortfarande mina bästa vänner. Sedan kom gymnasiet och jag började skola p g a en kille jag har förträngt nmanet på. Han retade mig dag ut och dag in. Jag skaffade dock min allra första pojkvän, min allra första kärlek, i samma veva. En del av mina tjejkompisar gillade honom inteeftersom han var så pass mycket äldre än jag. Men gymnasietiden var väl helt okej ändå, jobbig och underbar på samma gång.

 

Om du ser att någon blir mobbad - reagera DIREKT! Lär känna personen som blir mobbad. Vem vet? Ni kanske blir riktigt bra vänner som kan hålla varandra om ryggen? Till dig som blir mobbad: Våga be om hjälp! Mobbning är och komme aldrig vara okej. Lärare har som skyldighet att se till att deras elever inte far illa, och föräldrarna har som plikt att alltid finnas där för sina barn.