Kulturkrock

Berättelse av en ung kille som kämpar mot tvångsäktenskap:

Mina föräldrar är ifrån Iran och jag kom till Sverige när jag blott var tre år gammal. När jag växte upp visste jag inte vem jag var. Mina föräldrar påpekade hela tiden att jag i blodet tillhörde perserna, men själv kände jag mig svensk. De var dessutom väldigt religiösa och hänvisade hela tiden till de heliga skrifterna. Vi var nio personer i min familj - förutom mina föräldrar uppgick vi sammanlagt i sju syskon.  Jag minns att jag under barndomen kände mig mycket förvirrad. I skolan utagerade jag min frustration genom agression. Jag slogs med folk vilket jag i efterhand skämdes något fruktansvärt över, men slagsmål var vad jag hade fått höra var rätt. Innan jag började skolan tog min pappa mig åt sidan och sa "Min son, om någon gör någonting, visa honom då var skåpet ska stå med nävarna". Jag trodde att jag gjorde rätt som slogs för min värdighet, men skolledningen påpekade jämt och ständigt hur moraliskt förkastligt jag betedde mig. Hemmalivet bestod i bråk och skrik mellan mina föräldrar. Min pappa betedde sig som en diktator. I sitt hemland hade han fått lära sig att det var så han skulle bete sig. 

Faktum är att min pappa en gång blev så fruktansvärt förbannad att jag och min familj tvingades äta sopor. Han hade försökt sig på att laga mat men när ingen kom till köksbordet med en gång på hans befallning slängde han maten. Ett par timmar senare tvingades hela min familj plocka upp maten från soporna och äta den. Om helgerna hjälpte jag min pappa i hans lilla möbelbutik. I flera timmar stod jag där och slet medan mina kompisar hade det kul på något skoldisko. När jag blev tonåring träffade jag min första flickvän. Mina föräldrar hade redan börjat planera mitt bröllop ihop med en iransk shiamuslim. Min partner fick definitivt inte vara icke-muslim eller sunnimuslim och heller inte tillhöra någon annan folkgrupp än perserna. Min flickvän var varken muslim eller kom ifrån Iran. Detta skapade en hel del problematik och jag blev tvungen att dölja förhållandet. Ibland har det varit så illa att mina föräldrar faktiskt kommit med dödshot. Faktum är att jag och den här tjejen fortfarande är tillsammans, och jag måste snart ta konsekvenserna av mitt beslut.

Rådet jag har till dig som befinner sig i en liknande situation är att inte skjuta på problemet. Jobba dig stegvis uppåt genom att visa dina föräldrar bit för bit att du inte låter dem styra över dig. Var konsekvent och bestämd i vad du vill. Var kompromisslös när det kommer till rätten att välja ditt liv. På det sättet kan du kanske i viss mån motverka en extremt uppblossad konflikt mellan dig och dina föräldrar, även om de naturligtvis lär bli jättearga i vilket fall - men då är de i alla fall förberedda på det. Jag följde inte mitt egna råd och nu får jag förmodligen också stå för konsekvenserna av det.